On my mind, TRÄDGÅRD!Peppen är stor såhär i februari. Tiden före så att säga. Innan vi alla trädgårdsperoner flyttar ut och låter hus och hem förfalla fram till hösten. Jag måste dela upp vår trädgård i ett par olika inlägg känner jag så att det inte blir för mastigt. Eller ja antingen slukar man allt och vill bara ha mer eller så scrollar man snabbat möjligt förbi just trädgårdsinlägg men några av er vet jag har ett lika passionerat förhållande till trädgård och odling som jag så häng med! Det blir många bilder och mycket text. Lika mycket för er som för min egen skull. Genom att skriva får jag bättre grepp och koll på läget. För även om mycket är gjort så återstår det en hel del men mer om det straxt. Vi börjar från början. Och allt började för länge sedan. Redan på 80-talet när jag med små knubbiga fingrar illustrerade en dröm. Drömmen om att bli en riktig trädgårdsmästare.Ibland undrar jag hur saker och ting egentligen kommer sig? Hur odlandet liksom alltid funnits i mig. Åren gick och på mellanstadiet tiggde jag till mig en liten kolonilott där jag odlade blommor och potatis. Det var även då, jag ofta cyklade till det övergivna slottet med tillhörande orangeri. Glasskärvor, murkna trälådor och patinerade gamla lerkrukor påminde om svunna tider och det var kanske det allra vackraste jag någonsin sett. På träslöjden slöjdade jag bord till alla små sådder jag hade på flickrummet. Åren gick och jag fyllde livet med annat. Som sig kanske bör under tonåren. Jag blev ung vuxen och efter några år i innerstan gick flyttlasset med kärleken och även trädgårdsdrömmarna som legat i dvala till en liten gård straxt utanför Stockholm.Och min allra första trädgård! Som vi förvandlade till vår dröm. Romantiskt, frodigt och väldigt idylliskt. Trädgården finns kvar, men jag har en ny trädgård nu. På norra Gotland. En trädgård som haft sina glansdagar och lämnat efter sig gräs, fruktträd och en skogsglänta . Ett nästintill blankt blad. DRÖM!Tre år har gått sedan flyttlasset gick hit. Och nu tycker jag att vi går på en rundtur, häng med! Vi börjar turen på ena sidan, längst norrut på det vi kallar ängen. Det är ju ingen riktig äng direkt men förra året lät vi sätta tun runt den. Gotlandstun, så vacker inramning. Och känslan av "min plats på jorden" infann sig direkt. För den här biten mark är nyköpt. Vi fick lov att köpa den av våra fina grannar och jag känner sådan enorm tillfredsställelse av att äga den. Vi har ju inte direkt några stora ägor, varken i Sthlm eller här och lite så är det när man väljer att leva sitt liv på platser där både hus och mark är dyrt.Planer här? I år blir det antingen pumpor eller lamm. Eller både och. Eller ingetdera. Vi tar livet som det kommer och anpassar efter känsla och ork. Där skymtar ni vårt hus, och straxt innan finns den lilla skogsgläntan. Som var alldeles igenvuxen. Vi har röjt mycket och en hel del kvarstår. Älskar att röja bland träd och grenar i vårsol med doften av vår och rök från elden. I skogsgläntan växer vildkaprifol, vitsippor och ett hav av blåsippor. Och straxt nedanför stenmuren som avgränsar gläntan har vi byggt ett växthus som omges av blommor i mängd. Sipporna fanns, allt annat har jag planterat. Varje år petar jag ner lökar, aklejor och fler vivor. Jag vill ha otroliga mängder med blommor i en salig blandning runt växthuset. Är så förväntansfull över hur det blir i år. Hoppas förgätmigejen tagit sig och sprider sig villigt. För att inte tala om porslinshyacinterna. Jag säger ofta favorit om blommor, men de ÄR verkligen en favorit som kvalar in på topp tio listan. Vitsipporna också för den delen... Våren är vackrast. Här ser ni växthuset lite bättre. Och förra sommarens framsteg. Lite mer färdigt, men än återstår en del att göra. Narcisser och pingstliljor framför växthuset. Och en terrass som vi når från matsalen. Det visade sig bli en otrolig plats som vi åt nästan alla middagar på förra sommaren. Lavendel, mossflox, timjan och vinterkyndel ramar in terrassen. Natursten från tomten och den släta kalkstenen har vi köpt från stenhuggeriet här. Till slut bestämde vi oss för att foga mellan stenarna och det var ett bra beslut. Så skönt att sätta fötterna på den svala skäna stenen en julimorgon. Vi byggde ett kök där. För vem vill vara inne när man kan vara ute? Inte jag. Dörren står på glänt mest hela tiden och vi har ett rum till att nyttja när vädret tillåter. Perfekt plats för pelargonsamlingen. Och en stund i solen. Allt måste inte ner i rabatter. Rejäla krukor samlade på en och samma plats är också fint. Men nu går vi tvärsöver till andra sidan där tunet tar slut och den stora ingången finns. Direkt till vänster finns alla våra fruktträd. Några gamla och en del nya som vi planterade samma år som vi köpte huset. Ingen trädgård utan träd. Och den här delen av trädgården är jag nitisk med. En gång av stenar har jag godkänt. I övrigt är det totalt förbud att göra en endaste grej här. Gräsmatta, knotiga gamla fruktträd och klungor av pingstliljor punkt slut. Allt omgärdat av meter efter meter av gamla syrener. Att syrenerna runt farstun är ett minne blott bara orkar jag inte prata om just nu. Men, det var ett måste. De hade trängt sig in i fasaden och skadade huset. Fördelen är att farstukvisten nu får glänsa i all sin prakt och vårt hus mår bra. Snödroppar och krokus är också välkomna. Kanske borde de gamla möblerna rustas upp någon gång. Tills dess, vackra blickfång som skapar exakt den stämningen jag vill ha här. Råkar ni på riktigt gamla sorters narcisser, köp! Butikerna har gått om nya sorter, men de gamla är otroliga. Och jag ser SÅ mycket fram emot att få njuta av våren snart. Nästa gång kikar vi på köksträdgården. Vad som växer där och planerna för den nya delen. Kram Julia
