Hej på er!Hur är läget?Jag mår bra. Och inte bra. Just nu är det en lugn och ärligt talat skön period med jobbet. Det är januari och februari som är återhämtningstiden i min bransch. Egentligen säger mitt samvete att det är nu jag ska ägna tiden åt att skapa mängder med roligt innehåll till er, men själen säger annat. Att jag ska ta det lugnt. I sådär behagligt tempo så då gör jag det. Det lugna tempot ger tid till annat än flyktiga tankar som försvinner lika snabbt som de kom. På gott och ont. Igår började jag snudda vid tanken på världsläget och idag känns det bedrövligt. Jag ska inte gå djupare in på det. Vi behöver alla stunder av vila, inspiration och återhämtning. Det här är en plats för det. Men oron stegrar sig inom mig och jag önskar inget hellre än att vår äldsta dotter var frisk och fri från diabetesen. Den är som en oönskad gäst som man aldrig någonsin blir av med. Stör och kräver insatser dygnet runt året om utan paus. Jag är förberedd om det blir en nödsituation men bara tanken på att leva i krig med diabetes krossar mitt hjärta. När hon insjuknade minns jag att det var en av mina första tankar, tänk om det blir krig vad gör vi då? Året var 2018 och vi levde inte ALLS under samma omständigheter som idag. Så det är något som funnits med mig sedan start och som jag alltså nu oroar mig för väldigt mycket.Men som sagt, vi släpper det. Och dyker rakt ner i telefonens kamerarulle och kikar vilka bilder som tagits senaste tiden. Det här är vyn jag vaknar till numera. Renoveringen är omfattande. Mer än jag kunnat ana men så är det väl alltid i gamla hus som det inte gjorts särskilt mycket i på många år. Tänk när jag kan ta fram tapetrullarna? Då är det ju så gott som färdigt. Vårt sovrum är husets absolut bästa rum. Det är något med ljuset och känslan där inne. Hoppas inte den känslan satt i det faktum att rummet var i väldigt dåligt skick. Det var på något sätt en befriande känsla just på grund av det. En eftermiddag när jag ver påväg hem från Visby och solen sakta men säkert gick ner var ljuset alldles underbart. Måste förstås upplevas på plats men här får ni en aning. Ett lyckligt ögonblick en tisdagseftermiddag i februari. Jag skickade ett par bilder till min vän Frida. På vårpiff till matsalen. Ett av pågående projekten är en ganska så rejäl frölåda som jag är i färd med att måla. Ordningen på alla mina fröpåsar har varit bristfällig kan man säga men snart är den saken i box. Skönt! Konst på offentliga platser är underbart tycker jag. Såhär ser det ut i lilla Slite utanför Apoteket och Systembolaget. Vattenlek av Bertil Nyström. Jag har en gipsrelief signerad Nyström hämgandes i ena hallen som jag är väldigt förtjust i. I helgen fick jag nog av att sitta inne och bylsade på mig det varmaste jag äger och har. Fram med såg och sekatör här ska det tillverkas växtstöd av sly tänkte jag. Hur svårt kan det vara? Det visade sig vara barnsligt enkelt och framförallt roligt. Varför har jag inte gjort det här tidigare? Så det är precis vad jag ska göra när rastlösheten och behovet av frisk luft infinner sig. Jag går ut och tillverkar växtstöd samtidigt som skogsgläntan får sig ett röj. Perfekt! Matsalen! Enda rummet just nu med frid och fröjd. Eller nej, idag står tre stora balar med isolering och en växthusdörr här. Vet knappt var jag ska ta vägen snart. Högt upp på önskelistan står ett kontor. Men jag kommer helt klart att nöja mig med mitt skrivbord vid fönstret i sovrummet sen. Det duger mer än väl. En jobbbild. Jag ÄLSKAR mitt jobb. Tacksam för de år jag fått. Man vet ju faktiskt aldrig vad framtiden har att ge. Det här ser ju inte så festligt ut alls. Men helt klart en av mina bästa frukostar. Ett perfekt kokt ägg med örtsalt och min hemgjorda granola med honung, smör och saffran. Känner såhär i efterhand att jag absolut borde ha köpt den här kappan. Den är ju helt otroligt knäpp och härlig. I källaren målar jag överskåp. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad som ska stå där men högst troligt samlar jag allt som har med tyger och sömnad att göra där. Som om jag vore en flitig sömmerska. Men rätt vad det är så får jag feeling och lär mig att sy. I trädgården är det hoppfullt. Förra året satte jag många klungor snödroppar lite här och var. Nu tittar de upp. ♥️ Julia
